Samtidigt i Paris

Några meter framför mig, mellan den blåflagnande smidesgrinden och den vita volvon av årsmodell -93, vajar en björks sköra blad lojt i vindarna. De som blåser in från väster och söder, från Öresund och Östersjön, möts för att trasslas ihop i luften och får den jordgubbsmönstrad vaxduken att oupphörligen vika ut och ihop sig över bordet. Kaffet står uppslaget och ljummet i en före detta syltburk. Vaniljyoughurt, hallon och havregryn har blandats i blommig porslinskål och förtärs långsamt i en utdragen frukost, i en till synes ändlös morgon. Det är inte varmt, men inte heller är det kallt. Och varken sol eller moln i dekoren; bara en fjäderlätt slöja som lämnar himmeln bländande färglös och dagen ouförutsägbar.

Jag sitter på en altan i Skanör och här finns ingenting. Inga boulevarder som rusar förbi eller sirener som skyndar i fjärran. Inga mäktiga ståltorn så långt ögat når, och inga gestikuleringar andra än en lätt handrörelse som viftar bort flugan från morgontidnigen. Här råder stillheten, tidlösheten och självklarheten. Ingenting är svårare - ingenting är viktigare - än huruvida potatisen skall kokas eller bakas till middagen.

Men samtidigt i Paris.
Jag föreställer mig hur stadens ringvägar ligger nötta och glödheta under den nakna augustisolen och den tunga söndagstrafiken som letar sin väg tillbaka till Paris. Alla dessa bilar som färdats längs Bretagnes och Normandies kuststräckor eller löst upp i Provences hav av lilblå lavendel. Jag föreställer mig hur vissa nu återvänder, ett par veckor innan La grande rentrée, i saknaden av den tidiga morgonens underjordiska bilköer mellan Hallarna och St-Germain. Eller ljuset som reser sig ovan den långa, branta Rue de Belleville och kastar sitt bleka, tidiga ljus över Eiffeltornet som vaknar långt i fjärran. Och hur den halvt lyckligt gifta affärsmannen bakom ratten redan börjat drömma om måndagsmorgonens ljusbruna café creme och doften av de nygräddade croissanternas degiga innanmäte.

Det spelar ingen roll var jag befinner mig i världen, jag kan aldrig sluta att föreställa mig samtidigt i Paris.
Till och med i Paris önskar jag att jag vore där.