Jag är kluven, itudelad.Å ena sidan undrar jag varthän min tid svävar iväg, varför jag inte lyckas binda ner den i ord och meningar, varför livets dagar rinner som sand genom timglaset. Å andra sidan kanske jag har fel. En roman slutläst. Sju noveller. Ny roman påbörjad. Ännu ett brev författat och frankerat. Shakespeare and Company mailade. Parisportalen mailad. Ytterligare några jobb sökta, åtskilliga bloggposter skrivna och i huvudet tar en ny artikel form.
Men resultatet ter sig så menlöst, så helt utan substans.
Virtuella ord på virtuella papper.
Jag har inte byggt en skyskrapa, en bil eller ens en snögubbe.
Jag har heller inte byggt en skyskrapa av konterade fakturor som jag förnöjt och tillbakalutad kan beundra från en kontorsstol i svart skinn. Det står ingen här bredvid mig och tackar för att jag räddat hans liv. Jag har inte målat några tavlor, tråcklat ihop några kreationer eller stampat några druvor som jag sedan tappat på flaska.
Alla dessa timmar - dessa tre hela dagar - och resultatet är ett par e-mail under rubriken skickat, ett par böcker färre i att läsa -högen och ytterligare några diffusa idéer som kommer att hålla mig vaken också denna natt.
Men som jag älskar det jag knappt ens håller på med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar