söndag 29 november 2009

Till Frida från Italien

Corniglia, 16/9 2009 

En dag vandrade jag under ett ljummet duggregn i den lilla fiskebyn Corniglia, och tänkte då att jag borde skriva ett vykort till Frida. 
Så tänkte jag att det var en underlig tanke, att under sex veckor och otaliga destinationer skriva endast ett enda vykort till denna vackraste av vänner. 

Köpo jag så detta kort och fann sedan ett blekgult träbord placerat under ett tak av täta vinrankor, varifrån jag betraktade horisontlinjen ljusna bortom havet. Bakom mig klättrade fasader i ljusrosa och ockra, magenta och saffran. Framför mig placerades en gräddtoppad kaffekopp med vilken jag värmde mig och förlikade mig med att hösten hunnit ifatt oss här i nordvästra Italien. Sommaren hade vi redan levt i Lecco och Belagio, Piacenza och Parma, och måhända väntade den på oss i Genua redan ikväll.
 
Men just nu duggregnade det över Corniglia och jag drack kaffe vid ett blekgult bord och betraktade horisonten tveka i fjärran. 
Clara voro försvunnen uppåt bergsväggarnas stigar, intrasslad bland dess oräkneliga nyanser av grönt. Men icke känno jag mig ensam, ty en grupp om arderton regnställs-klädda svenskar omringade mig och kastade nyfikna blickar på min blå Stig Claesson-bok. 
De hälsar alla så hjärtligt.

Caroline 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar