Jag pratar med min vännina som sitter i sin skyskrapa i Genua och betraktar marssnön falla över hamn och lyftkranar, kontainrar och Liguriska Havet.Snön faller i Genua - faller på olivträden som så sent som i oktober var vår resas silvergröna dekor.
Det är kallare än i Skåne, och italienarna säger åt min vännina att cykla tillbaka hem.
Jag läser att snön - en annan eller densamma - faller på Korsikas kristallblå vatten där jag i oktober flöt viktlös, substanslös som en snöflinga.
I mitt Paris skiner solen. Inte bara i mitt, det är inte som jag hittar på -
det är högvår, vinterkyligt men försommarsoligt.
Jag är fullständigt täckt i mörkbruna prickar, jag sitter på parkettgolvet och läser i korsdraget mellan köksfönster och balkongdörr.
Allt är fel, precis helt upp och ner och ut och in, oförklarligt, onaturligt och ljuvligt.
Ljuvligt växthuseffektivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar