Samtidigt ett år senare

Ett år är ett år är ett år.

Fullständigt osynligt, ett tidsbegrepp, ett påhitt från människans sida för att organisera den kaotiska existensen.
Ett år kan i sig själv inte föra dig någonstans, ty det finns inte, det är du själv som för.

För ganska precis ett år sedan lyssnade jag till henne och kände mig nog ganska sådär, ganska såhär.

Att lyckan inte existerar tror jag inte på.

Men jag tror att den inte kan vara närvarande hela tiden, den har annat att göra, och att det är i dess frånvaro vi behöver finna tillförsikt och bli tillfreds, inväntandes dess återvändo.

Men den är här nu.
Här och nu är den.