Det tycks att jag imorgon måste köpa mig ett nytt anteckningsblock. För alla de oräkneliga tankar jag haft under dagen förvandlades till franska och italienska konversationer, fräknar i solen, tårar, berusning, lunchrusning och kyssar. Inte en enda tanke blev till text. Per questo vi prego di scusarmi.
Det enda jag minns är dagens refräng, vilken ännu - i den mycket tidiga morgontimman - repeteras i mitt huvud.
"Dis est-ce que tu m’aimes encore
Dis est-ce que tu dors
Si oui est-ce que tu rêves aussi
Si non ben pourquoi tu dors"
- Louis Attaque
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar