Och så slutligen, igår kväll, kände jag mig för första gången helt integrerad i det franska språket. Då en påtaglig tystnad säkte sig mellan oss vid bordet, och jag i precis samma stund som den främmande fransmannen förkunnande: "Un ange passe". Det var en smärre triumf.Det är synd att inga änglar tycks passera på italienska. Under mina sex månader i Florens sökte jag oupphörligen efter korresponderade uttryck, men alla tycktes lika oförstående. Jag måste anta att det beror på kulturens liasion till språket. Och att italienska kvantiteter av vin, sång och meningsskiljaktigheter helt enkelt omöjliggör änglarnas passage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar