Ta din kopp och gå

Philippe Delerm vet precis vad som gäller när det kommer till att betrakta och att betraktas. I Paris folkmassor gömmer och utmärker sig båda parter - den betraktade och den betraktandes - och den förra behöver den senare. Men låt för all del inte illusionen missleda. Den betraktande, filosoferande, insmältande och avståndstagande figuren är inte han som sitter på sin utåtvända stol på ett gatukafé, insupandes solen och atmosfären, njutandes av våren och av sitt nattsvarta kaffe. Ty det är han, om någon, som söker din uppmärksamhet. Han som säger "Se på mig med min morgontidning och min espresso. Se hur jag förtär staden, och hur jag till synes likgiltigt råkar sitta där er blick faller."

Nej, den sanna betraktaren är den som tar sin kopp och går. Den som avstår från de runda mässingborden och de gröna, flätade stolarna. Som inte vill bli uppassad på. Som inte önskar bli betraktad medan han låtsas att betrakta. Det är han som vandrar - plastkopp i handen - till Seines kajer eller spetsen på Île St-Louis. Som gömmer sig under grönskan i Notre-Dame trädgården. Eller lutar sig mot en husfasad och blir ett med sin omgivning.
Det är han som vet att de förklädda betraktarna endast kan urskiljas med den sanna betraktarens ögon.