måndag 6 april 2009

Parlez-vous la France?

Jag är ingen allmänbildad person - jag föredrar mina specialområden. Men ibland blir min bristfälliga kunskap lite av en börda. Som när folk vill tala med mig om Sverige. Och om svenskar. Och ställer fullständigt grundläggande frågor likt namnet på vår störst sjö, vad vi brukar äta till middag och vad Stig Larssons senaste bok är titulerad. Och jag tittar djupt ner i mitt vinglas och mumlar något i stil med "Det har jag glömt.  Jag är ju fransyska nu." 

Under min språkkurs i Florens skulle vi i tid och otid tala om våra länder och dess kulturer. Jag - som är van vid att prata mer än önskvärt i liknande sammanhang - hade plötsligt ingenting att säga. Förutom no lo so. Jag vet inte. Tillslut fick jag be dem att fråga mig om Frankrike istället. Annars hade det blivit en dyr och långdragen språkutbildning. 

Tala med mig om Frankrike och jag ska svara. Åt detta land har jag nämligen vigt de senaste sju åren av mitt liv. Ge mig en fransman, lite rödvin och låt oss sedan konversera om Serge Gainsbourg, rödvit-rutiga dukar, Jean-Pierre Jeunet, 365 sorters ostar, Bretagnsk folkdans och subjontifet i imperfekt. Då blir det min samtalspartner som tittar djupt ner i glaset utan att finna en ursäkt till varför han vet mindre om sitt eget lands kultur än en emigrerad svenska.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar