Jag skänker dig en ros

Jag skänker er en del av min dag. Den del som spelats i mitt huvud - likt en repig gramofonskiva - sedan 09.30 denna morgon. Jag skänker er en sång vilken är ett autentiskt brev. Från Antonio, född 1954, inlåst på mentalsjukhus under merparten av sitt liv, missförstådd, poetiskt talangfull, uppgiven, klarsynt och hopplöst förälskad i ett kvinnlig patient som lyste upp hans mörker och sedan försvann för evigt.

Jag skänker er ett självmordsbrev, helt enkelt.




Jag heter Antonio och jag är galen.
Jag föddes -54 och lever här sedan jag var liten.
Jag trodde mig kunna tala med demoner,
så de stängde in mig här för 40 år sedan.
Jag skriver dig ett brev då jag inte förmår tala,
du får förlåta handstilen hos en förskoleelev
Och jag förvånas över att ännu ha känslor att känna
Men felet är handens vilken inte upphör skaka.


Jag skänker dig en ros
en röd ros för att måla var sak
en ros för var tår att trösta
och för att förmå älska dig.
Jag skänker dig en ros
en vit ros som som vore du min brud.
En vit ros som tjänar till att glömma
Varje liten smärta...

... Jag heter Antonio och jag står på taket.
Kära Margherita jag har väntat i tjugo år nu.
De galna det är vi när ingen förstår oss,
när även din bästa vän sviker dig.
Jag lämnar dig detta brev, nu måste jag gå,
ursäkta skrivstilen hos en förskoleelev.
Och förvånas du över att jag fortfarande har känslor att känna?
Förvånas en gång till för Antonio vet även hur man svävar...

Note: Diskuterbar översättning av utvalda fraser.