Jag gör det för att jag inte kan låta bli. För att jag inte förmår att station efter station betrakta den stora affischen som annoncerar filmatiseringen av Anna Galvaldas Je l'aimais - Jag älskade honom - utan att åtminstone ha för avsikt att gå och sen den. Men jag förblir skeptisk.Att se de hundratals vackra sidorna av Tillsammans är man mindre ensam reduceras till en timme och fyrtio minuter, med ett tveksamt korresponderande persongalleri, har fått mig på min vakt. Anna Gavalda är lite av dialogernas mästare, och hitintills har få filmdialoger kunnat leva upp till de i böckerna. Således är jag outsägligt nyfiken på hur de ska få en bok Jag älskade honom att fastna på bioduken.
Att det blir bra är kanske ingen omöjlighet. Men visst känns det lite som en otrolighet.
Och förresten, ska det inte vara Jag älskade henne?
Det är klart att det skall vara "Jag älskade henne". Filmen lär har premiär i Sverige den 2 okt 2009 och det skall bli mycket intressant att se vad filmen får för titel på svenska. Jag har sett filmen på plats i Frankrike häromveckan och visst handlar den om svärfadern som berättar - just det - att han älskade henne, Mathilde.
SvaraRadera