Om en stad

Jag pratar i telefon med min pappa.

- Ska du inte komma hem? Ska du inte åka vidare?
Är du inte färdig med Paris nu? frågar han.


Och jag svarar vad jag en gång skrev.

Att vara färdig med en stad. Hur blir man någonsin färdig med en stad? När man vänt upp och ner dens parker och byggnader, lyft och kikat under vart monument, rört vid, smakat och låtit sig sköljas med av dens vatten? När ingenting längre varken förvånar eller besviker. När du tagit alla möjliga stickgator och funnit dem vara återvändsgränder. Är du färdig med en stad när du provat utsikten från alla möjliga vinklar, men ingenstans funnit den vy du hoppats på. Är du kanske färdig när tobakshandlaren vet vilken cigarettsort du röker - mannen bakom zinkbaren hur du vill ha ditt kaffe. Är det över då staden förvandlats från fem bokstäver till en hel innebörd, en känsla av ogripbar dimension, en essens som föregår existensen? Är du färdig då? Eller är det just då som allting kan börja?

- Florens, 25 november 2008