tisdag 28 juli 2009

Alla dessa ändlösa julidagar

Jag skriver ingenting och jag gör absolut ingenting. Svävar omkring i heta julidagar, parisdagar, dansar bakom öppna fönster, bakom fördragna gardiner. Läser en bok, lägger ifrån mig den och läser en annan. Kokar kaffe. Otaliga koppar kaffe som dricks upp eller förblir ouppdruckna. Betraktar det liv som inte längre pågår nere på gatan. Lyssnar på låtar jag hade glömt fanns. Känner mig arbetslös, sysslolös, rastlös eller lugn. Orkar inte sminka mig. Tar på mig vad som ligger överst i högen, klänningar menade för glittrande aftnar, plagg jag inte visste att jag ägde. Jag läser några sidor till, dricker en kopp kaffe till. Letar efter en vinflaska, men hittar ingen. Jag orkar inte bege mig ut. Jag kan inte bege mig ut. Osminkad och uppklädd i aftonklänning. Jag väntar på någonting men jag vet inte vad. Väntar ut tiden. Får timmarna - dagarna - att passera. Gör ingenting av allt det jag borde, skjuter upp det ett bättre tillfälle, vet inte när det skulle vara. Utanför fönstren, på andra sidan gardinerna, är det hett och spökligt lugnt. Här innanför hörs musik, doftar kaffe, vänds bland, steks grönsaker, provas kläder. Paris står still där utanför, och här innaför pågår någon form av halvliv i väntan. På vad? På Godot? På Ondot? På morgondagen? Eller följande? Jag vet inte. Men jag trivs bra här innanför. 
Jag kan dricka en kopp kaffe till. Läsa en sida till.
Jag kan dansa här en stund till.   

1 kommentar:

  1. Ååh, vilken härlig beskrivning! Jag känner likadant, fast lägg till en rejäl skopa ångest. Jag borde plugga... Programmering, och danska, åh denna danska...

    SvaraRadera