Mitt emot varandra, under ljuset som faller från mässingkronorna i taket på Chartier, sitter jag och F för sista gången denna paristid. Tidigare samma dag utspelade sig ett perrongsavsked mellan F och hennes pojkvän, vilket jag nu får rekapitulerat för mig.Det känns så bekant.
Atmosfären. Ordväxlingen. Slutgiltigheten.
Jag ser framför mig natt, flygfält, tårögd Ingrid Bergman och vacker, beslutsam Humphrey Bogart. Och just när den eviga meningen ska spelas upp för mitt inre säger F:
- Och så kysste han mig en sista gång, såg på mig och sa:
We'll always have Facebook.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar