onsdag 29 juli 2009

Monsieur Spitzwegs syn på saken

Det är svårt att befinna sig i Paris den 29 Juli utan att prata om tomheten. Om fönster, stolar och parkeringsplatser som gapar tomma och övergivna. Om luften som är klar, hög, stillastående - nästintill lantlig. Om hur doften av kaffe och nygräddad croissant försvann bort med parisarna, försvann till kusterna, till La Baule eller Deauville. 
Och det är svårt att inte nämna tystnaden. Hur morgonens högljudda symfoni reducerats till en enda upprörd leverantör som gormar liksom i brist på annat tumult, eller hur våra steg ekar under de väldiga valven i metrons underjordiska labyrinter. 
Nej, jag tycker inte om Paris i den årstid som råder. Så jag flyr staden, medveten om Monsieur Spitzwegs missnöjda blick som på avstånd betraktar mina steg. 

"Monsieur Spitzweg tycker inte om semesterperioden. I mitten av juli försvinner trafiken från Rue Marcadet, det finns gott om parkeringsplatser längs trottoarerna och det uppstår liksom luckor i bullret, hetsen och allt det som är Paris. Färre ungar ute på torget. Madame Bornand reser till Auvergne. Symboliken är katastrofal. Varför skall man fly Paris? Arnold har bara valt en sak i livet: han valde Paris. Om Paris inte längre lockar är Paris inte längre all längtans mitt, det vore att skymfa staden."

Det hade regnat hela söndagen - Philippe Delerm

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar